Njursten

"Yohn säger:
varför fan vill man se perfekt ut för? personliga drag som leverfläckar på kinden, skärthaka, fräknar mm är de man alltid kommer bli ihåg kommer för."

"pelle säger:

Fiifan vilken sunkig artikel, helvete så dålig.
Olof va fan e det för namn? Usch"

"mic säger:

Gör det något om torktumlaren är sönder och inte ger någon varm luft?"

"Carl säger:

Vad kan man göra med jeans som fått sk ?utbuktande? knän just pga att man rört sig i dem i regn?"

"Toby säger:

(Vita) Jeans!? Inte om du ska till O (#3) på nyårsfest. Du kan då bli tagen för en simpel arbetare."

Veckans outfit-Linne

Räven säger:

Veckans outfit: Religionslärare med porrfylld väska.

"Björn säger:

Byxorna i mitten borde heta penguin."

"Canestrini säger:

Friends do not let friends get tribal tattoos.... or shop at Jack&Jones"

Eftersom jag är en sådan omtänksam och givmild människa så vill jag tillägna denna låt till David
Jag har på känn att detta är något du kommer att gilla.

Ha! Minns i förgår då jag med A var på buffé på lunchrasten. Då vi just gjort entré för att gotta oss i gratismat såg jag till min förfäran att det endast serverades torra korvformade biffar som stank av svavel.

Jag: Ah men va fan!!! Jag hatar sån här JÄÄÄVLA.....nämen oj....!*skrattar nervöst*
Märker jag hur matpersonalen står precis en halvmeter framför oss.

A: Äsch, dom är vana.

14-årig grabb på cykel: EY! Adda flyg-ande korvar och mackor snabel-a hotmail punkt com på msn!

Jag tittar bak. Jag är den enda personen på hela gatan.

Förståndshandikappad 40-åring glider ut på trehjuling från en gränd.

Grabb: ÖJ! TJENA TOBBE!
Förståndshandikappad: Öhjeee! öhaha öh...*cycklar runt i en cirkel*

Tant: Men vi har ju en röööter....

Det värsta kan ändå ha varit hur hennes framtänder stack ut som två framtassar i mitten av meningen, det var liksom...nytt.

6:15. Frukost. Transport. Studering.

Som den heliga Birgitta jag innerst inne är bestämde jag mig för att tillsammans med en kollega besöka det kungliga spädbarn jag sedan någon vecka tillbaka, visat min omsorg till genom att smycka dess gravsten.
Tydligen var dock detta inte uppskattat och jag har bestämt mig för att dra mig tillbaka. Klippa navelsträngen och gå vidare i livet.

Kyrkan stod i en stilla atmosfär. Det enda ljud som hördes var våra hasande steg på det kalla stengolvet samt ett och annat ord som lågmält utbyttes inom de vita stenväggarna.
Min kollega gick med entusiastiska, lätta steg mot en av pelarna som stod nära intill den stora enréporten. Jag följde nyfiket efter och läste på den stora bok som låg lutad mot en karm. En gästbok. Kyrkans gästbok. Tänk. Gästbok.
Kollegan lyfte upp bläckpennan med ett flin och läste samtidigt som hon skrev; "Johnny Depp was here. Peace out. Greetings from Hollywood." Och frågade samtidigt som hon skrattade högt; "Hur gör man ett pentagram? " Jag tittade på henne trött och suckade. Istället drattade hon hårdhänt till en davidsstjärna och mumlade något oförstående.

För att göra något jag aldrig tidigare gjort satte jag mig i en av bänkarna i den tomma kyrkan. Samtidigt kunde jag hör hur kollegarn tittade upp på en av tavlorna som bland annat föreställde en blek Jesus med snea, halv stängda blodsprängda ögon, ett fosters ansiktsform och vidöppen mun, samtidigt som hon sa; Ser inte den där Jesus väldigt ful ut? Hahaha" Mitt svar blev en minimal spasm i ögat.
Därefter satte hon sig ner, drog några repliker från exorcisten och svor trosbekännelsen.

Långsamt gick jag vidare mot altaret samtidigt som jag tankefullt läste på de inpräntade gravstenarna på stengolvet.
Då jag kommit en bit till hittades ännu en bok lutad på ett ställ. Jag och kollegarn ställde oss på varsin sida om boken och läste sida efter sida av folks böner om. "Skriv din bön här", "Write your prayer here" and so I did.
"Joy to the world the lord has come. Amen." Jag kände en hur en brand tändes i mitt hjärta och så börjar hela historien om hur jag fick en stroke.